Känner ilska
mot människor
som stänger av mig
när jag tar kontakt

Avstängda delar
i mig
börjar koka
inombords

Avstängda
från barndomens
elakheter
som jag
matades med
dagligen
under min uppväxt
utan att ha
en chans
att försvara mig

Nu får
mina avstängda delar
chans att
komma fram
från sina gömställen
bortträngda
som cellminnen
i min kropp

Livet ger mig
en möjlighet
att bli fri
från
det förtryckta mörkret
i mig själv

Varje möjlighet
till att möta
verkliga känslor
är en möjlighet
till att
uppleva friheten
som hela tiden
finns där

Inuti mig
så är jag ensam
och orolig
finns ingen trygghet
någonstans

Lever kvar
i min barndom
ensamhetens land
torr öken
inget vatten

Kan inte flyga
fast i misären
fattigt
ensamt
kallt

Vaknar av
smärta
i magen
från barndomens
misär

Andas djupt
in i smärtan
som ett
svart hav
av förnekelse
av mig själv
det som är jag

Känner mig
utanför familjen
som att jag
inte tillhör
känns som främlingar
för mig

Känner jag behöver
flyga min egen väg
att äntligen
lämna boet
på riktigt
54 år gammal

Jag fick
absolut ingen plats
när jag var liten
min mamma
blundade för
alla känslor
min pappa
dikterade
mitt liv

Jag flydde
stängde av
mig själv
för att
överleva

Nu idag
lever dessa känslor
inuti mig
och dikterar
mitt liv

Det finns fortfarande
ingen plats för mig
54 år gammal

Den plats
du inte själv
kan ta
är redan upptagen
av en förälder
eller annan
som i det förgångna
tryckt ner
den du är

Enda vägen
att återerövra platsen
är att välkomna
och acceptera
dom nedtryckta känslorna
det mörker
som lever
sitt eget
liv inom dig

Att välkomna
den ilska
som finns
mot den
som berövat dig
dig själv
är nödvändig elixir
för att återerövra
dig själv
och ta
din rätta plats

Att ge någon plats
är att
ge sig själv
det utrymme
som kanske inte
alltid har funnits där
utan har beslagtagits
det lilla barnet
i tidiga år

Min pappa
tog min plats
i unga år

Du tog min plats
du tog mitt liv
i dina händer
kramade ur
varenda gnista
av liv
i det lilla barnet